Bakgrundshistoria

Livet i Sverige har gått stadig neråt sedan riksdagsvalet 2022, folkets förtroende för det styrande skiktet hade aldrig varit så lågt som då. Politikerna försökte lugna befolkningen med diverse skattesänkningar men det var för lite, för sent. Regeringen blev tvungen att se på när folk helt enkelt började ta det de ansåg att de hade rätt till efter åratal av påstått felstyre. Det gick så långt att små områden runt om i landet utropade självstyre. Polisen, hemvärnet och till slut även militären sattes in i omgångar för att stoppa dessa stater från att få fotfäste. Eftersom även dessa grupper under åratal dock drabbats av nedskärningar fanns det inte mycket de kunde göra för att stoppa framfarten av de nya nationer som nu växte fram runt om i landet, en hel del av dem som sattes in för att slå ner upproren lade helt enkelt ned sina vapen och ställde sig på upprorsmännens sida.

Det nybildade Världsrådet uteslöt Sverige från allt samarbete eftersom de ansåg att landet numera var en splittrad stat av kriminella. I grund och botten hade de rätt och detta innebar att landet sjönk djupare ner i anarki då regeringen på grund av de förlorade inkomsterna från skatt och nu även export inte kunde ta hand om de medborgare som fortfarande visade stöd för ett Svenskt centralstyre.

Regeringen släppte kontrollen över större delen av Sverige, de lade alla resurser på att försvara Göteborg och fick därför ett starkt stöd i staden. Vid det ”demokratiska” valet 2026 som endast hölls i Göteborg och där bara utvalda samhällsgrupper fick rösta vann det nybildade partiet ”Förbundet för välmående” en jordskredsseger med 96% av rösterna. Partiets huvudsakliga vallöfte var att göra vad som än krävs för att åter ena Sverige under en flagg med Göteborg som sin nya huvudstad.

Endast två år senare lyckades partiet få till en överenskommelse med Världsrådet där de lovade att återuppta samarbetet med Sverige om de kunde ena tillräckligt stora delar för att få en population av 8 miljoner och samtidigt minska brottsligheten i det nya landet till 4%. Ingen i Rådet trodde att detta skulle vara möjligt men Partiet hade gjort separata överenskommelser med de övriga länderna kring Östersjön, alla inblandade bidrog med betydande militära resurser för att säkra stabiliteten i området. Förbundet hade även lyckts få igenom en pakt med Ryssland som innebar att det nya Sveriges energi framöver uteslutande skulle komma från rysk naturgas samt att Ryssland skulle skänkas Gotland när upproren väl var över.

De riken som de senaste åren hade skapats i det gamla Sverige krossades snabbt av denna nya alliansarmé. Större delen av det gamla Sverige accepterade att de inte kunde sätta något emot förbundets krigsmakt och underkastade sig det nya styret från västkusten. Ett antal små områden tilläts fortsätta som egna stater då de inte bedömdes innehålla vare sig resurser eller människor som var av intresse för det nya Sverige som Förbundet skulle forma.

Genom att placera ut militära styrkor i Sveriges alla större städer och införa extrema straff, även för de minsta lagbrott lyckades den nya Regeringen att kväva den omfattande laglöshet som härjat i landet de senaste åren. Efter detta tog det inte lång tid innan ett motvilligt Världsråd hedrade sitt löfte och på prov släppte in Sverige i sitt samarbete igen. I och med den nya exporten och de skyhöga skatterna som införts sades det nya Sverige och dess invånare hade en ljus tid framför sig. Det experterna inte talade om var att denna nya ljusa framtid främst riktade sig mot de invånare som bodde i områden som under orostiden varigt trogna mot regeringen.

Det infördes även en nolltolerans mot brottslighet då Förbundet var rädda att Världsrådet skulle dra tillbaka sitt stöd om brottsstatistiken ökade igen. Man införde ett förenklat system av det rättssamhälle Sverige en gång haft. Alla orter med mer än 10000 invånare hade en lokal domare vars beslut var slutgiltigt, det fanns ingen instans att överklaga till och för att underlätta för domarens arbete belönades alla som rapporterade ett brott rikligt. De alla lokala instanserna och angivarsamhället som skapats innebar att tiden mellan ett begånget brott och att personen skickades till sin nya straffkommendering väldigt sällan översteg ett dygn.

Den 30:e juni 2028, ironiskt nog på 107-årsdagen av dödsstraffets avskaffande infördes straffet på nytt i Sverige för brott som exempelvis terrorbrott, ekonomisk brottslighet, mord och den vaga rubriceringen ”brott mot staten”. De som dömts till enklare brott så som stöld, misshandel eller oproduktivitet fördes istället till straffkommendering i de norra skogarna eller till det Ryskägda Gotland. Ingen återvände någonsin men det antogs att de som skickats norrut fick arbeta inom skogs- och gruvindustrin tills de stupade, vad som hände med de som skickats till Gotland vet ingen men det viskas både om arbetsläger och anläggningar för mänskliga experiment.

Sakta med säkert skeppades de lånade soldaterna tillbaka till sina respektive länder, i deras ställe lämnades ett omfattande övervakningssystem som var designat för att hålla populationen inom lagens gränser och förhindra fler oroligheter. Alla offentliga områden var kameraövervakade och alla medborgare var tvungna att konstant bära sin mobiltelefon där kamera, mikrofon och användande övervakades i realtid via de superdatorer som placerats i landets alla universitet. Befolkningen i stort accepterade och rättade sig efter dessa nya regler. Trots att ingen längre hade något av personliga integritet eller frihet som prisats så högt av medborgarna i det gamla Sverige var de allra flesta villiga att offra denna för den säkerhet det innebar att ligga under Förbundets beskydd.